filosofi
Inte ofta det händer, men när man väl sitter ensam, så kan det hända att det dyker upp.
Tankarna om hur allting var förut. Som när du var barn tex, hur sammansvetsad familjen var.
Man hade gemensamma middagar, alltiid mysiga högtider, till och med dom dagar då ens bröder
ville umgås med en och försöka lära dig saker. Så som att läsa Kalle Anka tidningar:)
Första kompisen man fick. Första kompisen som du träffade jämt.
Man byggde kojjor, pratade hemligheter och till och med skrev brev till varandra, även fast man bodde grannar.
Första gången du var kär. Första riktiga kärleken. Den som var ngt speciellt.
Den som man trodde att man aldrig i hela livet skulle komma över.
Ofta när sådant här kommer upp i mitt huvud, brukar jag fundera på hur livet skulle sett ut idag.
Om det inte var så stor ålders skillnad mellan mig och mina bröder.
Om mamma och pappa forfarande hade ett förhållande.
Om jag fortfarande hade vart tillsammans med min stora kärlek.
Vad kunde jag gjort för att förhindra allt?
Inte speciellt mkt åt sakerna med min familj, men, min stora kärlek.
Hur hade det var idag om jag inte hade trampat snett.
Hade vi fortfarnde träffats? Ja, det hade vi nog..men hade vi forfarande haft ett förhållande?
När jag sitter ensam, och tänker på dom här sakerna så är det välldigt lätt att det rinner en tår ner för min kind.
Tha's the truth.
Jag har kommit över han, det har jag, men jag känner ändå att, ja, hans sällskap ibland.
Vänskapen som vi hade då, jag saknar den.
Att kunna ungås som vänner, skratta som vänner.
Du var inte bara en pojkvän. Du var också min bästa vän.
Jag lämnade alla mina vänner när jag träffade dig. För att va med dig.
För ja blev sådär, lyckligt tok-kär :) haha
Nu känns det som om, ja jag vet inte vad.
Kan väl nöja mig med att säga att jag saknar din vänskap, så som den var förr.
Over And Out!
Nobody's wife
Tankarna om hur allting var förut. Som när du var barn tex, hur sammansvetsad familjen var.
Man hade gemensamma middagar, alltiid mysiga högtider, till och med dom dagar då ens bröder
ville umgås med en och försöka lära dig saker. Så som att läsa Kalle Anka tidningar:)
Första kompisen man fick. Första kompisen som du träffade jämt.
Man byggde kojjor, pratade hemligheter och till och med skrev brev till varandra, även fast man bodde grannar.
Första gången du var kär. Första riktiga kärleken. Den som var ngt speciellt.
Den som man trodde att man aldrig i hela livet skulle komma över.
Ofta när sådant här kommer upp i mitt huvud, brukar jag fundera på hur livet skulle sett ut idag.
Om det inte var så stor ålders skillnad mellan mig och mina bröder.
Om mamma och pappa forfarande hade ett förhållande.
Om jag fortfarande hade vart tillsammans med min stora kärlek.
Vad kunde jag gjort för att förhindra allt?
Inte speciellt mkt åt sakerna med min familj, men, min stora kärlek.
Hur hade det var idag om jag inte hade trampat snett.
Hade vi fortfarnde träffats? Ja, det hade vi nog..men hade vi forfarande haft ett förhållande?
När jag sitter ensam, och tänker på dom här sakerna så är det välldigt lätt att det rinner en tår ner för min kind.
Tha's the truth.
Jag har kommit över han, det har jag, men jag känner ändå att, ja, hans sällskap ibland.
Vänskapen som vi hade då, jag saknar den.
Att kunna ungås som vänner, skratta som vänner.
Du var inte bara en pojkvän. Du var också min bästa vän.
Jag lämnade alla mina vänner när jag träffade dig. För att va med dig.
För ja blev sådär, lyckligt tok-kär :) haha
Nu känns det som om, ja jag vet inte vad.
Kan väl nöja mig med att säga att jag saknar din vänskap, så som den var förr.
Over And Out!
Nobody's wife
Kommentarer
Postat av: Linda
Märah, jag märker att du satt i dina tankars värld haha.. You go little poet!
Trackback
